Den här användbara laven finns i hela norra delen av världen, men den förekommer även ända ner till Sydamerika. Växtens namn kommer ifrån att det var folket på Island som upptäckte lavens stora helande egenskaper.
Kärt barn har många namn sägs det och Islandslaven kallades bl.a. även för islandsmossa, lungmossa, brömossa och renhorn.
Islandslaven är en bladlav som växer i lösa tuvor eller klungor och luktar svagt av tång. Den är 5-10 cm hög och är grön till färgen med hår i kanterna. På undersidan har den vita fläckar och om den växer på en torr plats så blir den blek och spröd. Om man befinner sig i tallskog eller granskog, på hedar, mossar eller sanddyner har man störst chans att hitta Islandslaven.
Som ätbar växt har den ett högt näringsinnehåll och användes mycket som nödföda under svältåren. Växten består av ungefär 80 % kolhydrater i form av stärkelse, lichenin och isolichenin, som även fungerar som slemämnen. Slemämnen sägs göra Islandslaven till ett utmärkt slemlösande medel vid förkylning. Övrigt innehåll är bl.a. bitterämnen, jod, mineraler, järn, kalcium, C-vitamin (0,8 mg/hg), A-vitamin och fibrer. Tyvärr så gör lavsyrorna usninsyra och fumarprotocetrarsyra Islandslaven besk och osmaklig. Dessa syror anges ibland som giftiga, men ger i undantagsfall lindriga problem med magen. För att undvika dessa problem rekommenderas att man kokar laven. Om man vill kan man även blanda ut Islandslaven med mildare örter, som t.ex. timjan, mynta eller älggräs.
Som läkeväxt är Islandslaven känd för att först och främst vara en utmärkt lindrare mot hosta, astma och har till och med använts vid behandling mot tuberkulos. Men också som vätskedrivare, kramplösare vid magbesvär, för att motverka avmagring, aptitlöshet och anemi. Samt även som antiseptiskt medel på sår och bl.a. psoriasis.
Islandslaven kan också utnyttjas vid växtfärgning, för att få fram olika gula och bruna nyanser.
Scandinavian Herbs produkter som innehåller Islandslav är:
